18 december 2011

Aktivism, en nål i ögat

Igår var min aktivist till fästman och demonstrerade, som han gjort så många gånger förr, mot bygget av den stora vattenkraftverks-dammen som redan påbörjats i floden Xingu i Amazonas. Klicka HÄR för att komma till en artikel (på portugisiska) med ett bra foto på E och hans vänner. Trots att det i princip inte längre finns något hopp om att dambygget läggs ner fortsätter människor runt om i Brasilien att demonstrera mot det. Varför då kan man undra - har de inget bättre för sig? Men tänk så här; en av anledningarna till att dammen inte stoppades var att den brasilianska regeringen på ett mycket odemokratiskt sätt tog beslut om att driva igenom bygget, mycket mycket kort tid efter att själva förslaget blivit offentligt, ett offentliggörande som heller inte var ämnat för allmänheten eftersom ingen information stod att finna i tidningar eller media.

Ingen som motsatte sig beslutet hade tid att mobilisera. En allt för vanlig företeelse i ett land som utger sig för att vara demokratiskt. Fortsatta demonstrationer mot dambygget tjänar till att uppmärksamma denna o-angelägenhet, det tjänar till att göra människor medvetna om den påverkan dammar som denna åsamkar miljö och människor i dess närhet, de tjänar till att skapa opinion mot framtida - planerade byggen och det förmedlar respekt och solidaritet med de ursprungsfolk som drabbas - som så ofta drabbas. Detta är kanske det viktigaste, solidariteten med de drabbade. Precis som är fallet med andra grupper som behandlas som andra klassens medborgare - tillexempel fattiga i Salvadors kåkstäder där kommunen helt eller delvis dragit sig undan allt ansvar, låtit vägar och allmänna byggnader förfalla - tappar dessa människor tillslut hoppet om sig själva och om människorna runt omkring. Om ingen visar att en majoritet faktiskt inte vill dem illa, faktiskt inte tycker att de förtjänar att fördrivas från sitt land, faktiskt inte anser dem vara andra klassens medborgare, så har dessa människor tillslut inget att förlora och människor som inget har att förlora är farliga.

Här är ett mycket rättfram inlägg om debatten om Eken på Östermalm som pågått ett tag hemma i Stockholm. Jag rekommenderar den starkt  - LÄS DEN HÄR

Nu skall jag återgå till mitt uppsatsskrivande. Här är föresten en bild på min ganska trevliga arbetsplats...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar