29 november 2011

Törstig


Vi har varit utan vatten i mer än 40 timmar nu, det är stökigt, lite smutsigt och väldans obekvämt att vara här hemma. Vi hämtar vatten i stora hinkar för att kunna tvätta händerna, diska och koka kaffe och duschar hos grannen.

Det har sina baksidor, det här med att alla bygger hus i hobbystil, bara för att det går rent klimatmässigt. Rören dras kors och tvärs. När det kopplats ihop och man ser att det kommer vatten in till duschen häller man cement over rören och låter stelna. Spacklar och målar. En vacker dag kommer vattenräkningen. Den påstår att man har en hel 25 meters pol hemma som man byter vatten i minst två ggr i veckan. Det blir till att hacka upp rören ur cementen och leta reda på läckan, under tiden bli alla grannar utan vatten. Det tycker ingen är särskilt kul, det blir dålig stämning, någon bestämmer sig för att flytta, andra väljer att vägra betala den gemensamma vattenräkningen.

De kollektiva lösningarna, överenskommelser som träffas, sådant som innebär att man hjälps åt och arbetar tillsammans för ett drägligt liv kan lätt vändas till raka motsatsen. Kanske särskilt när man aldrig fått känna på att leva ett individualiserat liv, där allt hänger på egna ansträngningar utan ett liv där man alltid tvingats dela allt vare sig man velat eller ej, ett kollektiv av nöden och inte de medvetna valen… man skall akta sig för att romantisera utan att känna till kontexten.

Tillvaron använder mycket smink här i Brasilien, kanske inte rent visuellt, men socialt sett spacklar man ofta lager på lager. Troligen också det av nöden och inte riktigt medvetet.  

16 november 2011

Långhelg

Det har varit långhelg i Salvador. Det innebär mer aktivitet än vanligt, både i kyrkorna och i barerna. Jag har mått ganska hängigt, drass med en mage som inte vill få ordning på tarmfloran och därtill en smygande förkylning som ligger som sandpapper i halsen.

Helgdagshäng - eftermiddagsskugga under trädet
Vi har haft vår första riktiga fest i vårt hus! Evertons farbror, Grande fyllde 43 och vi firade med grillning på övervåningen - dvs. den del av vårt hus som fortfarande är under konstruktion. Det var full rulle, massor av folk och mycket kött att grilla. Golvet höll, vilket är ett gott tecken!




Idag är det tisdag och i morgon, onsdag, så är det vanlig arbetsdag igen. Här i Brasilien firas alltid söndagarna lite extra. Musiken tystnar dessvärre inte bara för att klockan slagit 22.00. Kyrkobesökare, barstamissar, barn, hundar och fyllegubbar hänger på gatan utanför vårt hus och pratar, oftast om fotboll, tills vår granne Joaozinho - han med den stora sterion - går och lägger sig vid midnatt.

Jag vänjer mig vid att somna till darret av basen och sorlet från gatan...

08 november 2011

Det slutar inte regna!

Idag började det regna långt innan jag vaknade. Det kommer i skurar och gör så att grusvägen nedanför vårt hus blir till en lerflod. Det är mycket mycket svårt att motivera sig själv till att gå ut i det här vädret. När jag tänker efter ar det verkligen ovanligt att det regnar på det här viset i Sverige, jag har nog aldrig känt att det är näst in till omöjligt att gå till jobbet en morgon på grund av regn... men idag, i Salvador, BA  - jag säger er, det är bara galningar som går ut idag!





05 november 2011

En påbörjad vardag i Brasilien

Ännu är det bara lite drygt tre veckor som jag varit här, men konstigt nog känns det redan som att jag varit borta mycket länge,  kanske två månader eller tre. Och ja, jag har haft fullt upp så det har inte blivit så mycket tid över för att skriva. Det hela har definitivt att göra med att tiden tycks gå dubbelt så fort här jämfört med hemma... jag hinner knappt vakna innan jag måste gå och lägga mig för att orka med nästa dag. Det är ovant. Det här stället har jag ju altid tidigare förknippat med äventyr, sol, bad fest, ta dagen som den kommer och annat som är så långt ifrån ett ekorrhjul man kan komma. Nu har jag vänt upp och ned på den tillvaron och kastat mig in i något som innebär tidiga morgnar, rusningstrafik, skrivbordsjobb, möten och andra föga avslappnande aktiviteter.

På helgerna försöker jag ta vara på min lediga tid, det värst är att tiden inte slutar rusa fram bara för att det är lördag. Här om helgen var vi i alla fall på en utflykt till Terra Mirim. Ca 40 min från Salvador med buss, ett större område ute i ingenstans där man har skapat en fristad för natur, djur människor, spiritualism och meditation - allt i symbios. Det bedrivs ett skolprojekt med fokus på miljö och hållbar utveckling och man håller regelbundet i öppna seminarier och workshops på aktuella teman. Det mesta arbete utförs frivilligt och marken är ägd kooperativt. Inom området har man skapat en egen naturreserv samt avsatt ett område för boende. Det var en helg av mycket samverkan, solidaritet, glädje, musik och kärlek. Jag har ett par super härliga filmer från eftermiddagens Samba de Roda som uppstod spontant då alla tog sig friheten att plocka på sig instrument från scenen eller inta den stora salens golv för att slå klackarna i taket. Eftermiddagssolens strålar som sipprar in mellan bambustockarna i väggarna och siluetterna av de som dansar i takt till de dundrande trummorna gör att man riktigt kan se magin i den där stunden! Mycket glad energi frigjordes den dagen! Lyckas tyvärr inte ladda upp filmen här så det får bli en annan gång. 


Nu är klockan redan alldeles för mycket och jag måste sova för i morgon skall jag "jobba" på förmiddagen trots att det är lördag. Jag skall till en av Salvadors mest centrala favelor, Calabar och vara med på ett utverderingsmöte som skall hållas med boende i området om ett statligt projekt som initierats där för att minska kriminalitet och fattigdom. Framöver kommer jag också vara med att hålla i de första seminarierna på temat miljöutbildning i området tillsammans med mina kollegor. 

God natt Sverige