18 juni 2011

Hornugglor

Jag har ugglor utanför, i äppelträdgården. Det är inte svårbekräftat eftersom de låter i ett varje natt. Idag såg jag även en av dem i ett träd. Hornuggla, eller Asio Otus har jag lärt mig att det är. Ganska söt måste jag säga. Ugglor med "öron" bekräftar min sinnebild av ugglor i allmänhet. Jag gillar inte de där man ser ibland på bild, de som ser ut som änden på en stock... men de här är riktigt fina. Enligt Wikipedia blir de stora som tusan. 30-40 centimeter och med ett vingspann på nästan en meter! Svårt att tänka sig att de är så stora med tanke på hur deras ungar låter... önskar jag kunde spela in för att demonstrera. Tydligen är de deras ungar som sitter i träden och skriker på mat. Hade ugglan på bilden varit vit hade den sett ut som jag föreställer  mig att ugglan i Harry Potter ser ut (underlig samtida association till ugglor). I övrigt säger man ju att de är kloka. Har för mig att någon sagt att det beror på att de ser ut som att de har glasögon på sig, men det stämmer ju inte riktigt in på ugglan på bilden. Jag kan inte så mycket mer om ugglor. De äter möss och ser väldigt bra, vilket är tydligt då de tycks stirra rakt in i kameran oavsett hur långt ifrån fotografen står med sitt teleobjektiv.

Det är mycket med fåglar just nu... Sanja är expert på fåglar och har fått mig uppmärksamma deras olika läten. Förutom ugglor har jag minst en koltrast i ett räd utanför balkongen. Dessutom har det kläckts två små kycklingar idag lagom till Evertons avresa till Brasilien.

15 juni 2011

Linton: Cocaina

Vad vet man inte redan om kokainets galna historia? De flesta känner till Pablo Escobar, och för den som inte kan så mycket om Colombia i övrigt kan det vita guldet nog vara en av de första sinnebilderna som kommer upp om de ombeds beskriva landet.

Jag antar att media varit ganska flitiga med de senaste årens kampanjer mot drogen. Personligen tänker jag inte på konsekvenserna för Sverige när östermalmskidsen drar linor i välinredda barbadrum, utan snarare på misären som deras efterfrågan skapar någon annan stans...

Inte heller The War on Drugs och G.W. Bush har kunnat undvika att bli ännu en "suck" i berättelsen om drogen som får historien att upprepa sig. Kan det ha undgått någon att den förutnämnda misären är en produkt av just detta - västvärldens korståg mot allt sådant som hotar kapitalismens lagar.

Till skillnad från en annan bok jag läst på ämnet kokain (The Candy Machine; Tom Feiling) tycker jag hur som helst Lintons bok (som hans tidigare böcker) levererar en verklighet som tillför något nytt till en annars ganska utnött skildring av kokabladets väg till att bli enemy number one. Det är inte en historiebeskrivning rakt av, inte ett referat av vad andra skrivit utan en skildring av en situation och ett fenomen sed ur många människors synvinklar, inte minst författarens egen.

Närheten till verkligheten, tryggheten i att alltihop inte är en skrivbordsstudie gör att boken vinner respekt och ämnet aktualitet.