17 augusti 2010

Aj det är svårt att sluta när man väl börjat!

Jag har alltid varit skeptiskt mot det som skrivs på ämnet "Facebook en fara för folkhälsan" eller hur det nu är man brukar utrycka sig. Ja ja, det finns säker några som flyr till den virituella världen för att livet är enklare bakom ettor och nollor.... men nej, jag tror inte på masspsykosen som vissa tycks befara är nära stundande eller kanske redan här.

Dock,mina vänner kan jag efter i kväll faktiskt erkänna att jag skulle kunna likna facebookberoende vid spelberoende... för det handlar inte om social interaktion så mycket som att vinna en känsla av att man sagt något roligt eller något uppskattat, formulerat en mening eller givit ett gott råd som alla sen kan ha en åsikt om.

Det är oändligt, du kan spendera timmar på att komentera dina vänners inlägg och deras svar. Det är som ett chatrum, fast öppet för alla. Alla får vara med och spela, alla får vara domare....

Chatten dog ut eftersom konversationer som ingen annan kunde följa bara passade dem som letade efter cybersex. Facebook är en succe, tror jag, eftersom livet, i och utanför internet går ut på RIS och ROS!

Och skratt förståss... glöm inte skratten!