18 augusti 2006

Kyla, cynism och dimma i ett lyckligt, borgligt medelklassamhälle

Valdag, solen skiner, flaggorna vajar i vinden över stallarholmsbron, demokratins vindar blåser friskt. Mormor ser klart och tydligt världens undergång i horisonten. Kvinnor och vatten är vad världen behöver och på måndag morgonen ser det mörkt ut, åt minstånde dimmigt och grått. Bilen trycker sig genom dimman, motorvägen ligger höljd i ett töcken av ovisshet och instabilitet. Lika väl som vägen kan dela sig och bli fyrfilig kan den ta tvärt slut och störta ner i avgrunden. I 110km/h störtar vi oss huvudstup in i en borgerlig mandatperiod, det firas med skumpa och hejarklacksramsor natten lång och i morgon vaknar vi upp med huvudvärk då dimman pressar mot rutorna. Var det någon som lade nåt i drinken i gårkväll... och i vems glas i så fall?

 Jag skrattar mig lycklig över att vara född
i detta förlovade land, här har vi det bra, 

här går vi till vallokalerna som till en viktig
lektion i skolan, här har vi mat, vatten och
mestadels fria kvinnor, för oss spelar det
ingen roll om regeringen är borglig eller
socialdemokratisk, vi tillhör världens
nöjda, bekväma medelklass,
vi bryr oss mindre och mindre om
hur det går för dom andra...


***************
Moderaterna vill minska biståndet med ungefär
sex miljarder kronor, jämfört med regeringens
satsningar 2006. Och enligt partiets budgetmotion
ska biståndet minskas med nästan åtta miljarder 2008.
Biståndsminister Carin Jämtin är upprörd över förslagen:
– Det är en enorm summa pengar som försvinner.
De fattigaste länderna behöver mer pengar, inte mindre.
Det finns ingenting som man kan ta från biståndet som
inte drabbar fattiga människor, säger Carin Jämtin.

Även centern föreslår minskningar i biståndet,
med kristdemokraterna och folkpartiet ligger kvar
på samma nivå som regeringen.
– Sveriges röst blir mycket svagare i de här
frågorna om man sänker biståndet. Idag har vi ett
inflytande i Världsbanken och i FN-systemet som
till viss del beror på biståndet, fortsätter Carin Jämtin.
[SVD]

09 augusti 2006

bångstyrig men inte självdestruktiv

Åter från paradislandet ville fingrarna inte lyda... inte på ett bra tag och jag blev ledsen. Ledsen för att huvudet var tvunget att bära hela bördan själv, samarbetet i botten, det är inte likt mig.... En och en halv månad går och så plötsligt en kväll vet hjärnan hur den skall övertala fingrarna att åter avlasta och hjälp till.

Ledig dag i Uppsala fick till det med en massa avklarade saker. Stökig överbelamrad lägenhet blev bebolig och framtiden ett litet uns mer synlig efter ett möte med Stig.  Picknickade sedan i parken med go salad och pratade om kärlek på portugisiska, sådant man inte gör varje dag tyvärr.

När det roliga var slut togs det i tu med andra mindre rofyllda uppdrag. Undvek smidigt pinsamheter trotts att hjärtat bankade hårt av oro. Hade trevligt men har säkerligen inte skött saker snyggt egentligen, frågan är om jag ska bry mig om andras outtalade känslor och ta på mig skulden för dem? Ologiskt säger en del, självklart säger en annan.

Till råga på allt han det soffslöas halvsovandes framför lägenhetslivets många tv-kanaler, dessvärre stångade huvudvärken kraftigt tiningarna vid uppvaknandet. Inser bittert att kaffet tagit överhanden och nu styr mitt välbefinnande.

Tänk så bra det känns när sysselsättningarna avbyter varandra, uppdragen växlar i spänning men
ändå alltid håller tankarna i styr. När kärleken från långt borta är på väg tycks kroppen vilja öppna alla välkomnande portar på vid gavel och samtidigt bygga upp alla skyddande murar så högt det går. Mot vad kan man fråga sig?

Jag längtar tillbaka och även om delar av det finns här kommer jag inte vara där
.fakta.