10 november 2005

Klåfingrig rastlöshet ~övergiven~ orsakar svårigheter i min bildning.


Som tiderna är så vore det mest rimligt om jag bara säckade ihop av utmattning kombinerat med vardagens tristess.... men det gör jag inte. Jag är istället nästan irriterande glad, eller otillfredsställt otillfredsställd. Jag vet inte vad som är att föredra; Att vara på gränsen till deprimerad och allmänt gråtmild, tanksprid och vid god författarförmåga, eller glättigt glad, rätt tom i skallen och allmänt rastlös utan svar och bot?

Det känns som att ingen har tid, och det har ju inte jag heller....
Och (by the way) i lördags åt jag middag för 1300 kr på en mexikansk restauran i London...

Dock, det som upptar min tid är inte kul, jag vill helst gömma mig för plugget och för jobbet och hitta på något spännande. Eftersom det vore att ge upp mitt personliga ansvar kan jag inte göra det medvetet, istället söker sig mina händer och min uppmärksamhet, skickligt smygande, till små ytliga förströelser så som meningslös inredning (meningslös just eftersom den inte är bestående då inget kommer märkas så fort vardagen blir mer händelserik (om vardagen blir mer händelserik) eftersom det då känns mindre relevant att håla snyggt och städat omkring sig, eftersom det då finns roligare saker att göra än att städa, det finns det inte för tillfället...) eller lost-avsnitt på datan.

På grund av lost-avsnitten får jag kanske inte den sömn jag skulle behöva och  därför har jag , som åtgärd, köpt två nya väckarklockor och bara jag nu kommer ihåg att ställa in dem rätt kommer jag hädanefter kunna komma i tid till mina seminarier oavsett hur många timmar jag sovit....

I Holland var allt härligt oorganiserat och smått irriterande, dessutom gav hela tillvaron upphov till nedskrivbara tankar som alla nu flugit sin kos. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna göra en trippel bakåtvolt och två framåtvolter, landa på en hand för att sedan hjula ut utan någon hand...?
Dessutom vill inte människan på Sråkpunkten maila tillbaka till mig angående min resa, något som gör min högst rastlösa och framtidstörstande själ oerhört irriterad!

Nu skall jag återgå till att, ur ingenting, komma på en pretentiös och  imponerande seminarieuppgift som jag 'brinner för'.  Förmodligen kommer mina klåfingriga händer vilja göra något annat, kanske klistra upp fula kort på dörrarna eller slå några falska ackord på gitarren...  Jag måste säga att det är en himla tur för mina lungor att jag inte är rökare i dessa tider!