Ungefär som när man ätit en riktigt nyttig måltid och är jätte mätt, som när man förätit sig på något som inte alls var gott, så känns det nu efter att jag är färdig med min första uppsats. FY FAN! Det var länge sedan det var så plågsamt att skriva något. Förmodligen gör dom så aldeles medvetet. Dom sätter A-kursarna på att skriva en diktanalys på fem sidor det första dom gör för att se om dom pallar det flummiga trycket. Hur bara är du egetligen på att ordbajsa?
Nä hu, nu är det i alla fall över och det finns inget mer att göra. Har slappnat av till fullo under dagen, altså sedan 16.00 då jag lämnade bunten med A4-papper i ett litet fack på litvet-institutionen. Har sedan prakiserat och övat upp konsten att fika till elitnivå. Drack kaffe hemma oss hon som lik som jag också heter fågel i efternamn, mycket trevligt. Tänk att kunna diskutera böcker och kultur på det nördiga planet utan att behöva tänka på att inte framstå som om det är hela ens liv. Fikade sedan med hon som levt som luffare i Austrlien i ett halvår på Hugos och hugos papa hade skaffat någon form av mustage-skägg, såg rolig ut. Vi dack vår chai-the och pratade höst och framtid.
Jag åte en bulle där och ungefär i samma veva som jag betalade för den kom jag på att jag i övrigt under dagen bara ätit riskakor. Jag gjorde slag i saken och åkte till Manuela som bjöd på Chili-con-carne. Å, det var så gott!! När vi var mätta gav vi oss ut i höstvädret och jag var den enda som inte förstod att det var rätt kallt... så jag fick frysa. På Snerkes försökte dom ruinera oss redan i dörren så vi drog. Hamnade på ett öde Uppenbar och bartendern blev tjurig och skällde på Manuela för att hon tycket det var knas att en kopp te skulle kosta trettio kronor. Manuela förklarade sedan upprört för Johanna hur mycket te hon kunde göra hemma för trettio kronor och Johanna insåg att så sugen var hon nog inte på te ändå.
När vi andra som drack vanlig hederlig öl, för överpris, druckit upp gjorde vi några tafatta försök att hitta ett trevligare ställe att hänga på, men förjäves. Jag speedade hem på min cykel och hemma väntade isabell med tevattnet kokat och klart. Det har varit en ganska bra dag ändå, trots blod svett och tårar över analysen av odalmannen och harungen.....
Avståndet till betydelsefull som har det svårt känns i dagarna. Vill bara vara nära och håla hårt, inga ord hjälper. Tänker på det nu i natt och undrar varför du var tvungen att starta ditt liv så oändligt långt bort?
Nä hu, nu är det i alla fall över och det finns inget mer att göra. Har slappnat av till fullo under dagen, altså sedan 16.00 då jag lämnade bunten med A4-papper i ett litet fack på litvet-institutionen. Har sedan prakiserat och övat upp konsten att fika till elitnivå. Drack kaffe hemma oss hon som lik som jag också heter fågel i efternamn, mycket trevligt. Tänk att kunna diskutera böcker och kultur på det nördiga planet utan att behöva tänka på att inte framstå som om det är hela ens liv. Fikade sedan med hon som levt som luffare i Austrlien i ett halvår på Hugos och hugos papa hade skaffat någon form av mustage-skägg, såg rolig ut. Vi dack vår chai-the och pratade höst och framtid.
Jag åte en bulle där och ungefär i samma veva som jag betalade för den kom jag på att jag i övrigt under dagen bara ätit riskakor. Jag gjorde slag i saken och åkte till Manuela som bjöd på Chili-con-carne. Å, det var så gott!! När vi var mätta gav vi oss ut i höstvädret och jag var den enda som inte förstod att det var rätt kallt... så jag fick frysa. På Snerkes försökte dom ruinera oss redan i dörren så vi drog. Hamnade på ett öde Uppenbar och bartendern blev tjurig och skällde på Manuela för att hon tycket det var knas att en kopp te skulle kosta trettio kronor. Manuela förklarade sedan upprört för Johanna hur mycket te hon kunde göra hemma för trettio kronor och Johanna insåg att så sugen var hon nog inte på te ändå.
När vi andra som drack vanlig hederlig öl, för överpris, druckit upp gjorde vi några tafatta försök att hitta ett trevligare ställe att hänga på, men förjäves. Jag speedade hem på min cykel och hemma väntade isabell med tevattnet kokat och klart. Det har varit en ganska bra dag ändå, trots blod svett och tårar över analysen av odalmannen och harungen.....
Avståndet till betydelsefull som har det svårt känns i dagarna. Vill bara vara nära och håla hårt, inga ord hjälper. Tänker på det nu i natt och undrar varför du var tvungen att starta ditt liv så oändligt långt bort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar