Jag har skrikit färdigt, jag sprack sönder, nu kan jag bara nära min tyst dröm och fälla en och annan tår, låssas som att något särskilt rör mig. Det är en av de drömmarna som varken ska eller kan fullföljas men som ändå frodas här inne, i de innersta, inget som drar sig för att bubla upp... Kokheta lavabublor som bränner och svider, innombords har jag inte skrikt färdigt, det dröjjer innan lava stelnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar